Att lära sig tjäna pengar med NFT:er börjar med att identifiera vem som skulle betala, vad den personen skulle få och vilka kostnader som kommer före betalningen. Att sälja egna verk, tillhandahålla en tjänst, få skaparersättning när villkoren är uppfyllda och återförsälja en förvärvad token är olika verksamheter. De använder olika färdigheter och utsätter deltagaren för olika former av osäkerhet. Ingen blir en pålitlig inkomstkälla bara för att en token är inblandad.
En NFT kan registrera ägande av en identifierbar token, medan efterfrågan på tillhörande konst, åtkomst, spelobjekt eller annan nytta är en separat fråga. Ett annonserat pris är bara en begäran, och ett stigande golvpris för samlingen är inga pengar i innehavarens plånbok. Guiden jämför de huvudsakliga inkomstvägarna och visar hur faktiska intäkter, osålt innehav, tid och driftutgifter bedöms utan att anta att framtida köpare kommer att dyka upp.
Att tjäna pengar med NFT:er börjar med en betalare
Varje rimlig inkomstmodell behöver en identifierbar betalningskälla. En samlare kan betala en skapare för en originalutgåva. Ett projekt kan betala en formgivare eller utvecklare för slutfört arbete. En senare köpare kan betala en innehavare för en token som köparen vill ha. En återförsäljning som uppfyller villkoren kan ge en skaparbetalning enligt tillämpliga kontrakts- och marknadsplatsregler.
Dessa betalare har olika skäl att spendera. En samlare kan värdera konst utan att förvänta sig återförsäljningsvinst. En tjänstekund kan värdera en levererad uppgift utan att äga något NFT-innehav. En handlare är beroende av att en annan köpare värderar en förvärvad tillgång högre än handlarens fullständiga kostnad. Att hålla motiven åtskilda hjälper till att undvika val av verksamhet enbart utifrån en rubrik om någon annans försäljning.
Den första planeringsfrågan är konkret: vilka belägg visar att den tänkta kunden värderar verket, tjänsten eller tillgången till det nödvändiga priset? Intresse i en diskussion är svagare än ett genomfört oberoende köp. Många följare är inget köpåtagande, och en lista med höga begärda säljpriser bevisar inte att affärer görs till dessa priser.
Ethereums NFT-översikt förklarar tokenägande och möjliga användningar. Den ekonomiska innebörden är inte att varje användning skapar lönsam efterfrågan. Deltagaren måste fortfarande koppla ett specifikt erbjudande till en faktisk betalare och en kostnadsstruktur som lämnar något kvar efter leveransen.
Jämför skapande, tjänster och återförsäljning
Skapande börjar med verk som skaparen kontrollerar och legitimt kan erbjuda. Kostnaden omfattar framställning, presentation, hantering av samlingen och leverans av utlovade förmåner. Den huvudsakliga osäkerheten är hur många som köper och hur mycket fortlöpande stöd erbjudandet kräver.
Tjänster börjar med en kunds problem. Exempel är framställning av visuellt originalmaterial, organisering av metadata, dokumentation av en samling eller granskning av offentlig analys. Inkomsten beror på omfattning, betalningsavtal och leverans. En tjänsteverksamhet kan kräva mindre spekulativt innehav än återförsäljning men har ändå obetalt arbete, ändringar och kundefterfrågan att hantera.
Återförsäljning börjar med att kapital binds i en befintlig NFT. Handlaren hoppas senare sälja för tillräckligt mycket för att täcka anskaffningskostnad, försäljningsavdrag, nätverksutgift och andra kostnader. Handlaren kan ha tekniskt rätt om tokenägandet och ändå inte hitta en köpare. Så handlar du med NFT:er ger ett genomtänkt arbetsflöde för verksamheten.
En person kan kombinera vägarna men bör föra separata register. Skaparintäkter bör inte dölja förluster på spekulativa köp, och tjänsteinkomst bör inte beskrivas som avkastning från en NFT-portfölj. Separata register visar vilken verksamhet som faktiskt betalar för deltagarens tid och kapital.
Bygg en liten intäktsmodell för en skapare
Anta en hypotetisk konstnär som släpper 40 exemplar till 0,03 ETH styck. Om alla säljs blir bruttoersättningen från primärförsäljningen 1,20 ETH. Om bara 18 säljs är faktisk bruttoersättning 0,54. De 22 osålda exemplaren skapar inte ytterligare 0,66 i intäkt bara för att de fortfarande annonseras till samma pris.
Anta att konstnärens faktiska kostnader för den genomförda kampanjen omfattar 0,12 för förberedelser och driftsättning, 0,06 för extern produktionshjälp och 0,04 i tillämpliga försäljningsavdrag. Nettointäkten efter dessa antagna kostnader är 0,32. Det är fortfarande före värdering av konstnärens egen arbetstid och eventuella fortsatta leveransåtaganden.
Om konstnären lade 32 timmar på projektet motsvarar beloppet 0,32 en ersättning på 0,01 ETH per timme före dessa återstående hänsyn. Det fastställer ingen marknadslön eller framtida intäktstakt. Det kopplar bara det faktiska kampanjresultatet till tiden som användes för att skapa det.
Att tjäna pengar med NFT:er som skapare handlar därför om mer än att välja ett mintpris. Konstnären behöver ett realistiskt efterfrågeintervall, ett tydligt löfte till köparna och en plan som förblir hanterbar om försäljningen blir lägre än i det optimistiska fallet. Ett mindre erbjudande som är komplett kan vara lättare att bedöma än en stor lansering vars ekonomi kräver att allt säljs.
Behandla sekundära skaparersättningar som villkorade
Skaparersättningar på senare försäljningar kan ge mer intäkter men beror på faktisk återförsäljningsaktivitet och relevanta villkor för upprätthållande. En inställd procentsats är inte detsamma som ett garanterat betalningsflöde. Beräkningen beror också på försäljningsersättning som uppfyller villkoren, inte på samlingens aktuella begärda värde.
OpenSeas hjälp om skaparersättningar skiljer frivilliga ersättningar från obligatoriska enligt upplägg som stöds. Aktuella samlings- och kontraktsinställningar spelar roll. En skapare bör inte anta att varje tokenöverföring på varje rutt ger samma betalning.
Anta att en hypotetisk samling har 5 ETH i sekundär försäljningsersättning som uppfyller villkoren och en betald skaparandel på fyra procent. Beloppet blir 0,20 ETH. Om ytterligare 5 ETH i skenbar aktivitet består av överföringar utan kvalificerande försäljningsbetalningar ger det inte automatiskt ytterligare 0,20. Skaparen behöver belägg för faktiskt krediterade betalningar.
En budget bör därför skilja mottagna ersättningar, belopp som tillförlitligt ska betalas enligt kända villkor och spekulativ framtida aktivitet åt. Framtida återförsäljningsinkomster kan försvinna om efterfrågan avtar. Fortlöpande utgifter byggda på en prognos om permanent hög omsättning kan göra skaparen oförmögen att uppfylla löften när marknaden blir lugnare.
Prissätt en tjänst efter arbetet snarare än tokenentusiasm
En tjänsteleverantör kan tjäna på NFT-relaterat arbete utan att satsa på återförsäljningspriser. Nyckeln är en definierad leverans och ett tydligt betalningsupplägg. Att kunden driver en samling tar inte bort vanliga frågor om omfattning, tidsfrister, ändringar, godkännande och ägande av det producerade arbetet.
Föreställ dig ett hypotetiskt uppdrag att förbereda metadata för 0,24 ETH. Direkta utgifter är 0,03, vilket lämnar 0,21 före leverantörens tid och bredare driftkostnader. Om uppdraget tar 14 timmar är bidraget 0,015 ETH per timme. Om oklara krav fördubblar tiden till 28 timmar faller det till 0,0075 per timme utan någon ändring av den angivna betalningen.
Betalning i en NFT i stället för en likvid tillgång kräver separat värdering. En token annonserad till 0,24 motsvarar inte nödvändigtvis mottagna 0,24 ETH. Leverantören skulle också acceptera innehavsrisk och arbetet med att sälja den. Ett betalningsförslag bör göra skillnaden tydlig i stället för att använda ett begärt säljpris som om det vore kontanter.
För den som undersöker hur man tjänar pengar med NFT:er utan att köpa innehav är tjänstearbete en användbar kategori att bedöma. Det kräver fortfarande färdighet, efterfrågan och pålitlig leverans. Fördelen är en annan inkomstkälla: betalning för ett levererat bidrag snarare än beroende av en senare tokenköpare.
Beräkna en återförsäljning från båda håll
En återförsäljningsplan behöver en köpkostnad och ett trovärdigt antagande om försäljning. Anta köp av en NFT för 0,20 ETH med 0,006 i nätverksutgift vid köpet. Anskaffningsvärdet är 0,206. Anta att en senare köpare betalar 0,26, sammanlagda försäljningsavdrag är hypotetiska fem procent och nätverksutgiften vid försäljningen är 0,004.
Nettointäkten vid återförsäljning är 0,243, vilket lämnar vinst 0,037 före andra driftkostnader. Bruttoprisökningen var 0,06 men realiserad vinst är mindre. En skärmbild som jämför köp- och säljpriser skulle överdriva det behållna beloppet om kostnaderna utelämnades.
Om tokenen i stället säljs för 0,21 med samma antaganden blir nettointäkten 0,1955 och resultatet en förlust på 0,0105. Högre säljpris än köppris kan ändå ge förlust. Den relevanta jämförelsen är nettointäkt mot fullständig anskaffningskostnad.
Guiden om hur man köper NFT:er för återförsäljning följer ett återförsäljningsbeslut mer ingående. Den bredare lärdomen är att arbeta bakåt från en realistisk nettoförsäljning före köpet. En möjlig köpare till attraktivt pris är ett antagande som behöver belägg, inte en kostnadsfri säkerhet knuten till tokenen.
Hänvisa och tjäna USDC
Hänvisa och tjäna USDCVårt affiliateprogram betalar i realtid.
Dölj inte den osålda delen av en kohort
En handfull lönsamma försäljningar kan samexistera med ett totalt förlustbringande innehav. Tillgångarna som förblir osålda har ofta svagast efterfrågan, så att systematiskt utelämna dem får resultatet att se bättre ut. En meningsfull granskning börjar med varje anskaffning under samma plan.
Anta att tio NFT:er vardera kostar 0,10 ETH före sammanlagt 0,05 i köputgifter. Totalt utlägg är 1,05. Fyra säljs för 0,15 styck. Med hypotetiska försäljningsavdrag på fem procent och 0,012 i total försäljningsutgift ger försäljningarna 0,558 i nettointäkt.
Sex NFT:er återstår. Värdering till samlingens golvpris 0,15 skulle ge referensvärdet 0,90, men det är inga realiserade pengar. Om de till sist bara kan säljas för 0,06 styck, med samma procentavdrag och 0,018 i försäljningsutgift, ger de 0,324. Sammanlagda intäkter blir 0,882, en förlust på 0,168 mot ursprungliga 1,05.
De fyra tidiga försäljningarna var verkliga framgångar men fastställde inte lönsamhet för hela gruppen. Att tjäna pengar med NFT:er efter avgifter kräver att hela kohorten bevaras, inklusive misslyckade anskaffningar, osålda tillgångar och slutliga förluster. Vid ett granskningsdatum bör öppna positioner märkas uttryckligen i stället för att behandlas som redan sålda.
Fråga om en skenbar prisskillnad kan genomföras
En token som annonseras billigt på ett ställe och visas till högre värde på ett annat kan tyckas erbjuda arbitrage. Den högre siffran kan vara ett begärt säljpris, ett utgånget köpbud, ett bud begränsat till en annan token eller ett pris på ett annat nätverk. Skillnaderna avgör om prisskillnaden representerar en faktisk möjlighet.
En köpare behöver också förstå sekvensen. Om förvärv och återförsäljning är separata transaktioner kan försäljningsmöjligheten försvinna efter köpet. Handlaren äger då innehav snarare än en låst prisskillnad. Hastighet kan minska vissa fördröjningar utan att ta bort exponeringen.
NFT-arbitragehandel granskar matchad tillgångsidentitet, budvillkor och risk mellan transaktionsled. För inkomstplanering är huvudpoängen att en visad skillnad inte bör räknas som intäkt förrän både tillämpliga kostnader och genomförandevillkor är förstådda.
Framställ inte många teoretiska prisskillnader som ett pålitligt flöde. Många kan gälla samma begränsade köpbud eller samma unika tillgång. Kapaciteten beror på oberoende genomförbara möjligheter och tillgängligt kapital. Hypotetisk vinst per affär multiplicerad med varje avisering kan ge en intäktsprognos som ingen faktisk uppsättning affärer kan uppnå.
Håll rättigheter och löften åtskilda från ägande
Ägande av en token förklarar inte i sig varje rättighet knuten till dess konst, varumärke, åtkomst eller kommersiella användning. Frågorna beror på de faktiska villkoren och vilka parter som får bevilja rättigheterna. En affärsplan som bygger på försäljning av produkter med en bild behöver mer underlag än innehav av dess NFT.
Samma disciplin gäller skapare. Löften om förmåner som kräver löpande arbete skapar åtaganden utöver att skapa en token. Om en samling ger åtkomst till framtida innehåll eller tjänster bör skaparen budgetera leveranstid och utgifter även när senare återförsäljningsaktivitet är svag.
OpenSeas villkor skiljer plattformen från villkor och rättigheter knutna till NFT-innehåll. En praktisk planeringsföljd är att bevara tillämpliga projektvillkor och verifiera omfattningen av den avsedda användningen. Härled inte en bred kommersiell licens ur samlingens popularitet eller en marknadsplatsmärkning.
Det är också en produktutformningsfråga. Ett tydligt erbjudande talar om för köparen vad som tas emot i dag, vad som förblir villkorat och vad som inte utlovas. Korrekta förväntningar kan betyda mer för en hållbar verksamhet än en spekulativ berättelse om hur mycket tokenen senare kan säljas för.
Följ valutan som pengarna tjänas i
NFT-priser anges ofta i kedjans egen tillgång eller en annan token, medan levnadskostnader och många tjänstefakturor anges i dollar eller annan nationell valuta. Vinst i en enhet kan samexistera med förlust i en annan. Journalen bör registrera båda beloppen och de värderingsdatum som används i rapporteringen.
Exempelvis börjar en verksamhet med 1 ETH när vald redovisningsomräkning är 2 000 dollar och slutar med 1,10 ETH när den är 1 700 dollar. ETH-saldot ökade med tio procent, men dollarmotsvarigheten föll från 2 000 till 1 870 dollar, en minskning med 130 dollar. Ingen observation upphäver den andra. De besvarar olika frågor.
Faktiska omvandlingar kan ge avgifter och tidsskillnader. Att hålla WETH skiljer sig också från att hålla ETH för nätverksutgifter, även om en planeringsrapport använder ett motsvarande värde. En plånbok behöver rätt tillgång på rätt plats för varje åtgärd.
En användbar inkomstrapport bevarar ursprunglig transaktionsvaluta och anger rapporteringens omräkning separat. Då går det att se om utfallet kom från NFT-verksamheten, en värdeförändring i betalningstillgången eller båda. Att slå ihop dem till en oförklarad procentsats kan dölja riskkällan.
Använd ett efterfrågetest som kan misslyckas
Ett efterfrågetest bör kunna ge ett nedslående svar. En skapare kan testa ett litet komplett erbjudande före finansiering av en större utgåva. En tjänsteleverantör kan söka ett betalt projekt med tydlig omfattning. En handlare kan föra en tidsstämplad bevakningslista och bedöma realistiska utfall innan en större budget binds.
Testet behöver en beslutsregel. Skaparen kan exempelvis kräva tillräckligt många faktiska köp för att täcka produktions- och stödkostnader vid ett försiktigt försäljningsantal. Tjänsteleverantören kan kräva en omfattning som ger godtagbart bidrag per timme. Handlaren kan kräva tillämpligt försäljningsunderlag och en definierad största förlust.
Behandla inte vänners uppmuntran, obetalt intresse eller självfinansierad aktivitet som likvärdig med oberoende efterfrågan. Observationerna kan ge användbar återkoppling men besvarar andra frågor. Konstgjord handelsvolym skulle göra testet mindre informativt genom att dölja om en utomstående köpare faktiskt värderar erbjudandet.
Bevara misslyckade tester. Om flera utformningar inte får några köp och en säljer omfattar lärandekostnaden alla. En sanningsenlig affärsgranskning kan fortfarande finna den framgångsrika utformningen lovande och samtidigt erkänna att upptäckten förbrukade resurser. Samma princip gäller research om samlingar och val av återförsäljningskandidater.
Att tjäna pengar med NFT:er kräver fullständiga register
Ett grundregister bör identifiera verksamheten, kunden eller transaktionen, bruttointäkter, direkta kostnader, använd tid och kvarvarande innehav eller löften. Skilj faktiska betalningar från annonserade värden och förväntade framtida skaparersättningar. Det gör inkomstvägar jämförbara utan att låtsas att de delar samma risk.
För handel ska varje förvärvad token och dess faktiska försäljning eller öppna status ingå. För skapande ska osålda exemplar och fortsatta leveranskostnader ingå. För tjänster ska ändringar, obetalda förberedelser och betalningsomräkning ingå. Detaljerna förklarar varför stor bruttoförsäljning kan ge måttligt resultat och varför ett mindre projekt med tydlig avgränsning ibland använder resurser effektivare.
Ingen universell väg är bäst för varje deltagare. En konstnär med publik, en specialist med säljbar färdighet och en köpare med noggrant undersökt samling kan möta mycket olika möjligheter. Det förnuftiga valet följer visad efterfrågan och deltagarens resurser snarare än ett generiskt löfte om passiva intäkter.
En trovärdig plan kan ange var betalningen kommer från, vad som måste levereras, hur mycket som kan förloras eller spenderas före betalning och vilka belägg som skulle motivera en fortsättning. Det är grunden för att bedöma NFT-inkomst. Tokenen är en del av transaktionen. Det faktiska ekonomiska resultatet kommer fortfarande från nyttigt arbete eller ett slutfört utbyte som lämnar mer värde än det förbrukade.